lovisaerikssonn

Jag fattar inte hur du/ni orkar, skrattar och tvekar om det ens är värt att göra ett inlägg. Har inte pratat/skrivit mycket om Rasmus sen vi gjorde slut och om jag inte hade kommit över han.. Vafan har ni med det att göra? Då är det så, låt mig må dåligt över det om jag nu inte skulle kommit över han.

Jag har inte träffat han på nästan hela sommaren, bara på alla ön och då vet inte du vad han har sagt till mig? Han kanske visst vill? Vad vet du! Men han älskar dig nu, så vad är problemet? Lev dig lycklig på det och skit i allt han och jag hade för det är bara minnen nu, no feelings!

Men sluta prata om att jag förstör genom att lägga upp en bild, för du sover garanterat med mina påslakan som jag tog dit när du sover där. Det finns så mycket du borde veta innan du öppnar munnen.

You may not be his first, his last, or his only. He loved before he may love again. But if he loves you now, what else matters? He's not perfect - you aren't either, and the two of you may never be perfect together but if he can make you laugh, cause you to think twice, and admit to being human and making mistakes, hold onto his and give his the most you can. He may not be thinking about you every second of the day, but he will give you a part of him that he knows you can break - his heart. So don't hurt him, don't change him, don't analyze and don't expect more than he can give. Smile when he makes you happy, let his know when he makes you mad, and miss him when he's not there